måndag 19 mars 2012

Ännu mer besök på vårdcentral...

Vi hade party i helgen. Ella fick kvalitetstid hos sin farmor och farfar!
Massa kul saker hände och jag kan ju säga att nästa gång kommer jag att vara spiknykter. Inte för baksmällan, utan för att jag ALDRIG mer tänker att missa allt som hände EFTER att jag gått och lagt mig, igen!
Dan efter skulle vi ha en typisk "bakisdag". Käka lite frukost, se på film, prata om gårdagen och tillslut beställa bakispizza!
Någon valde att vakna 7.30 och vara JÄTTEPIGG och då vaknade alla vi andra.. Man går inte upp 7.30 dan efter en fest! Speciellt inte om man är en av de fullaste under kvällen...
Runt 9 startade vi med frukost och drog igång "Baksmällan".
Helt plötsligt ringer Samuels telefon och han går undan. Jag hör honom säga saker som "oj då." "Aj då" och "Nej..." tätt följt av ett "jag kommer ner.."
Jag frågade vad som hänt och han säger bara att "Ella har bränt sig på tekannan.."
Hjärtat hoppade 14 varv i bröstet på mig och vi lämnade alla våra övernattningsgäster för att åka till vårdcentralen.
Ingen av oss vet hur omfattande skadorna är.. En liten fläck? Halva ungen? Hela ungen?! Vi kommer ner till torget en stund innan Ella och farmor och farfar kommer. Men vi har ju lite närmare.. De har ca 15 km och vi har 2.5 km...
Helt plötsligt ser vi bilen och de kommer i en jävla fart. Farfar Ralph kör upp på gågatan in på torget och ställer sig rakt framför ingången till vårdcentralen. Då anade vi att det var ganska illa med henne...
Hon satt i Yvonnes famn i baksättet invirad i ett täcke. In på vårdcentralen och in till "kassan". "Jag har ett brännskadat barn" säger Yvonne och de ryckte ut! Det tog inte mer än 2 minuter förrän vi fått ett rum och både läkare och sjuksköterska var inne och kollade på henne. Härligt! Hon hade fått ett brännsår på högra lår, stor som en handflata.. Blåsan hade fläkts av och det är inte så konstigt att hon hade ont!
Det gjorde så fruktansvärt ont i mig att se henne på detta vis!
Hon hade fått tag i tekannan med det nygjorda teet och fått allt över sig. Ajajaj. Stackars skatten! <3
Både Yvonne och Ralph mådde riktigt dåligt, men det är ju inte så konstigt.. Hon fick alvedon och de la på massor av xylocainsalva och sen lades det om. Inte så lätt att lägga om såret på den delen av låret..
Ella slängde sig mellan mig, Samuel och Yvonne (vilket var väldigt skönt att hon ville till henne med!), precis som hon gör när hon letar efter den som kan hjälpa henne mest. I detta fallet att ta henne därifrån och ta bort smärtan...
När det var färdigt fick vi åka hem. Alvedonen började verka och hon blev piggare. In på apoteket och köpa alvedon och sen åkte vi hem.
Men Ella visade inga tendenser att ha ont väl hemma. Hon lekte som vanligt och vi fick bära henne och hon trillade och det var inga problem. Mer än vid blöjbyten och när vi gjorde om omläggningen. Fortfarande inte förvånad!
Åkte tillbaka till Yvonne och Ralph på middag och det var inga problem med henne. Hon åt bra och lekte mycket och enda gången hon blev ledsen var när hon råkade välta sin kusin så han slog sig i golvet...
.
Idag var vi tillbaka för att göra uppföljning på brännskadan.
Samma läkare kom och tog en titt på både mor och dotter. (Jag hade bihåleinflammation, så det var inte så farligt=) ) Han sa att det såg JÄTTEFINT ut och trodde inte att det skulle bli nått ärr alls! Det hade redan gått ner massor sen i går. Verkligen en fördel att få samma läkare igen! Vi fick träffa en ny sjuksköterska som la om såret. När hon tvättade såret, ryckte bara Ella till lite. Inget gråt, ingenting! Inte förrän hon drog av tejpen som satt på skinkan.. Gårdagens sjuksköterska kom in och ville ta en titt, men då hade Ella redan fått på en lapp på såret, så hon fick se det på bild ist. Hon tyckte också att det såg finare ut..
Ska bli spännande att se hur det ser ut på onsdag, när vi ska tillbaka och lägga om det igen!
.
Min starka, starka flicka!<3

onsdag 7 mars 2012

Nalle har ett stort blått hus!

Ella har piggnat till lite grann under dagen. Har kunnat gå lite grann och äta med! Woho! 150ml välling på en gång! Och dessutom lite klyftpotatis och kotlett! Snacka om att vara glad för det lilla! När vi zappade över på barnkanalen var det "Nalle har ett stort blått hus". Ella satt väldigt intresserat när de sjöng hej då-låten.

tisdag 6 mars 2012

Sjuk...

Stackars Ella. Stundvis helt apatisk, sova hela dan, hostig, väsande andning, rosslig i halsen, vill inte äta, vill inte dricka. Inte ens glass vill gå ner... Får tvinga i henne välling och vatten.. Pluttan...
Mamma lilla hjärta!

Ellas sjukhusbesök...

Det hela började i söndags...
Jag och Samuel hade varit i Gbg på innebandynatta under natten. Ella var hos farmor Yvonne och farfar Ralph. Hon hade sovit dåligt under natten, men hon gör ju det titt som tätt, så det var inget vi reagerade speciellt mycket på...
Vi hörde av oss vid 12.00 på söndagen och kom fram till att vi skulle komma och äta middag hos dem runt 16. En timme senare ringde Yvonne och sa att Ella fått feber. hon bara låg i famnen och gjorde ingen ansats till att orka göra något.
Vi åkte dit, myste med sjuka Ella, åt middag, men fick inte i Ella något. Hon var sjuker...
När vi kom hem tog vi tempen. 39.9. Stackars sjuka Ella... Hon fick en alvedon och sen la vi oss i soffan hon, jag och Samuel. Klockan var inte mer än 19.00, men hon däckade ändå. Hon hostade en hel del och vaknade titt som tätt under kvällen och runt 22.30 tog jag tempen igen( Samuel sov i sängen, vi i soffan). 40.5 grader.. Fick inte i henne nått vatten och ingen välling. Ringde sjukvårdsupplysningen. Mest för att bli lite lugnad, för jag var redo att sätta oss i bilen och åka till sjukhuset med en gång! Sjuksköterskans rekommendation; få i henne vatten och kyl henne. Duscha henne med lite kallare vatten. Men jag hade inte mage att stoppa in henne i duschen 22.30! Pratade med Åsa, mest för att få en till som sa till mig att stanna hemma =). Åsas tips; badda henne med kalla handdukar. Så fick det bli!
Ja, det blev inte mycket sömn för mig, men det kan jag allt ta! Ella är ju en aningens viktigare än min sömn!
Dan efter fick jag i henne pyttelite välling och pyttelite vatten. 40.1 grader.. Ringde BVC för lite tips och hon tyckte att jag skulle ta med Ella till vårdcentralen för att ta en koll på lungorna.. 11.45 var vi på vårdcentralen. 2h väntetid... Vi gick en sväng till biblioteket, men hon var så pass seg, så det blev inte mycket gjort där. Tillbaka till 12.45. Hon låg i princip och sov på mitt bröst tills vi kom in. hon orkade inte ens lyfta huvudet...
13.45 fick vi ett rum, 14.15 kom läkaren... Han lyssnade lite på Ellas lungor, inte jättepopulärt, och kollade hennes öron. Det gillades INTE! Då vaknade hon banne mig till och vred sig och skrek jävlar vad stark hon är!
Eftersom hon ätit, druckit och kissat dåligt, ville han ta en snabbsänka. Bara för säkerhets skull.. Det kom in en sköterska som skulle sticka Ella i fingret. Det gick inte så bra... Hon stack ochtroligtvis eftersom Ella är barn och rör sig så skar nålen i fingret ist.. Det blödde riktigt kraftigt! Det droppade inte, det rann! Stackars Ella...=(
Plåster på och mys med mamma.. 10 minuter senare kom läkaren in igen och sa att snabbsänkan låg på 51, vilket var lite väl högt.. (Fick sen reda på att sänkan skulle vara helst 0!) Vi fick en remiss in till barnakuten Drottning Silvias barnsjukhus. Ringde Samuel som fick dispens resten av dagen. Ja, klockan var ju 15.30, så det var inte så lång tid kvar ändå! =) Men jag ville verkligen inte åka ensam..
Hämtade Samuel, vi åkte hem, packade ihop oss, tog tempen på Ella 39.9, alvedon, slängde i oss lite mat och åkte.
17.00 var vi på plats på Drottning Silvias barnsjukhus. Flera barn satt i väntrummet... Ella orkade sitta upp en stund i Samuels knä. Det var precis efter att hon fått lite saft isf vatten..
17.30 kom vi in till sjuksköterska som skulle lyssna på lungorna, ta tempen, 39.1 och väga henne, 8720g .. Hon var inte glad på honom... Hon fick lite ipren mot febern. Men värre skulle det bli...
Vi kom vidare till nästa väntrum och där fanns det lite färre barn. Ella hittade en kompis; Leona, men orkade inte riktigt leka med henne. Hon försökte, men benen orkade inte bära henne ens... Låg på mitt eller Samuels bröst nästan hela tiden. Försökte tvinga i henne vätska med en doseringsspruta.. Stackare...
19.00 fick vi träffa läkare. Han ville lyssna på hennes lungor, men efter hennes vårdcentralkontakt med läkare, så var hon inte alls med på den iden.. Hon ålade sig, skrek och slängde sig mellan mig och Samuel. Han tittade på hennes andning och konstaterade att hon hade svårt att andas. Att hon fick stöta fram andningen.
När läkaren gått testade jag Samuel med stetoskopet och då gick det bra att "lyssna" på henne.. Fick leka fram det. Visa att stetoskopet inte är farligt..
Fick gå till hjärt-och lungröntgen. Väl på plats fick Ella ligga på britsen och Samuel höll hennes höfter och jag hennes armar rakt upp. Hon skrek och grät och ville inte alls vara där. Det kändes i mitt mamma-hjärta... Efter 2 bilder var de klara och vi kunde gå tillbaka.
Väl tillbaka kom läkaren och sa att det inte såg normalt ut. "Jag är ingen röntgenläkare, men det såg klart onormalt ut". Testade att lyssna igen och så fort han kom i närheten av Ella började hon skrika och åla sig. Tillslut fick vi lugnat ner henne och höll snuttefilten och händerna för ögonen, så att hon bara såg mig och då funkade det!
20.00 fick vi komma in till ytterliggare ett rum för att Ella skulle få inhalera lite medicin för att se om det hjälpte något. Då sov Ella, så hon märkte ingenting. Skönt att hon slapp det iaf...
20.45 kom läkaren tillbaka och lyssnade ännu en gång på lungorna. Han konstaterade att hon inte behöver astmamedicin, men däremot antibiotika för lunginflammation.
21.00 var vi på apoteket och hämtade ut medicinen och runt 21.30 var vi hemma. Då var vi alla 3 så trött att vi däckade. Samuel i sovrummet och jag och Ella i soffan..