måndag 19 mars 2012

Ännu mer besök på vårdcentral...

Vi hade party i helgen. Ella fick kvalitetstid hos sin farmor och farfar!
Massa kul saker hände och jag kan ju säga att nästa gång kommer jag att vara spiknykter. Inte för baksmällan, utan för att jag ALDRIG mer tänker att missa allt som hände EFTER att jag gått och lagt mig, igen!
Dan efter skulle vi ha en typisk "bakisdag". Käka lite frukost, se på film, prata om gårdagen och tillslut beställa bakispizza!
Någon valde att vakna 7.30 och vara JÄTTEPIGG och då vaknade alla vi andra.. Man går inte upp 7.30 dan efter en fest! Speciellt inte om man är en av de fullaste under kvällen...
Runt 9 startade vi med frukost och drog igång "Baksmällan".
Helt plötsligt ringer Samuels telefon och han går undan. Jag hör honom säga saker som "oj då." "Aj då" och "Nej..." tätt följt av ett "jag kommer ner.."
Jag frågade vad som hänt och han säger bara att "Ella har bränt sig på tekannan.."
Hjärtat hoppade 14 varv i bröstet på mig och vi lämnade alla våra övernattningsgäster för att åka till vårdcentralen.
Ingen av oss vet hur omfattande skadorna är.. En liten fläck? Halva ungen? Hela ungen?! Vi kommer ner till torget en stund innan Ella och farmor och farfar kommer. Men vi har ju lite närmare.. De har ca 15 km och vi har 2.5 km...
Helt plötsligt ser vi bilen och de kommer i en jävla fart. Farfar Ralph kör upp på gågatan in på torget och ställer sig rakt framför ingången till vårdcentralen. Då anade vi att det var ganska illa med henne...
Hon satt i Yvonnes famn i baksättet invirad i ett täcke. In på vårdcentralen och in till "kassan". "Jag har ett brännskadat barn" säger Yvonne och de ryckte ut! Det tog inte mer än 2 minuter förrän vi fått ett rum och både läkare och sjuksköterska var inne och kollade på henne. Härligt! Hon hade fått ett brännsår på högra lår, stor som en handflata.. Blåsan hade fläkts av och det är inte så konstigt att hon hade ont!
Det gjorde så fruktansvärt ont i mig att se henne på detta vis!
Hon hade fått tag i tekannan med det nygjorda teet och fått allt över sig. Ajajaj. Stackars skatten! <3
Både Yvonne och Ralph mådde riktigt dåligt, men det är ju inte så konstigt.. Hon fick alvedon och de la på massor av xylocainsalva och sen lades det om. Inte så lätt att lägga om såret på den delen av låret..
Ella slängde sig mellan mig, Samuel och Yvonne (vilket var väldigt skönt att hon ville till henne med!), precis som hon gör när hon letar efter den som kan hjälpa henne mest. I detta fallet att ta henne därifrån och ta bort smärtan...
När det var färdigt fick vi åka hem. Alvedonen började verka och hon blev piggare. In på apoteket och köpa alvedon och sen åkte vi hem.
Men Ella visade inga tendenser att ha ont väl hemma. Hon lekte som vanligt och vi fick bära henne och hon trillade och det var inga problem. Mer än vid blöjbyten och när vi gjorde om omläggningen. Fortfarande inte förvånad!
Åkte tillbaka till Yvonne och Ralph på middag och det var inga problem med henne. Hon åt bra och lekte mycket och enda gången hon blev ledsen var när hon råkade välta sin kusin så han slog sig i golvet...
.
Idag var vi tillbaka för att göra uppföljning på brännskadan.
Samma läkare kom och tog en titt på både mor och dotter. (Jag hade bihåleinflammation, så det var inte så farligt=) ) Han sa att det såg JÄTTEFINT ut och trodde inte att det skulle bli nått ärr alls! Det hade redan gått ner massor sen i går. Verkligen en fördel att få samma läkare igen! Vi fick träffa en ny sjuksköterska som la om såret. När hon tvättade såret, ryckte bara Ella till lite. Inget gråt, ingenting! Inte förrän hon drog av tejpen som satt på skinkan.. Gårdagens sjuksköterska kom in och ville ta en titt, men då hade Ella redan fått på en lapp på såret, så hon fick se det på bild ist. Hon tyckte också att det såg finare ut..
Ska bli spännande att se hur det ser ut på onsdag, när vi ska tillbaka och lägga om det igen!
.
Min starka, starka flicka!<3

2 kommentarer:

  1. Åh gumman! Tur det gick så bra som det gick. Fy vad läskigt.

    Kramas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, riktig tur!
      Efter ca 1 vecka var såret helt "stängt" och det är bara en mörkare röd färg på benet. Det är fortfarande samma missfärgning på benet, men vi hoppas att det ska växa bort.
      Håller tummarna massor!
      Men det var en riktig jobbig vecka med omläggningar, men Ella var jätteduktig=)

      Radera