tisdag 28 september 2010

28 september

I går kväll ville Samuel känna lite bebis. Han la sig med huvudet på magen och bara var.. Tills han fick för sig att retas med bebisen.. Samuels sätt att retas är att peta ganska hårt på magen till det blir en reaktion; antingen från mig eller bebisen.. Helst det sistnämnda... Han la örat mot magen igen och inväntade reaktionen.. Det blev en reaktion! Ungen sparkade till! Tyvärr så missade den Samuels huvud...

måndag 27 september 2010

26 september

I morse när jag skulle gå upp blev jag helt förstummad! Ungen låg på ena sidan!!! Vänster sida av magen petade ut och höger var platt... Jag var tvungen att gå in till Samuel (i badrummet), lägga mig på golvet och visa.. Vi skrattade gott en liten stund. Det var lite kallt, så jag låg inte så länge.. Jag försökte få tag i kameran o ta kort på min mysko mage, men när jag väl fått fatt i kameran, så hade han/hon/den/det lagt sig i mitten igen.. Min lilla mysko unge=)

lördag 25 september 2010

25 september, 23.41

Ikväll fick Samuel känna sparkarna för första gången!!! Bebisen lyckades med att både sparka och röra sig medans Samuels hand låg på magen! Han kände dem verkligen!! Sketaskoj! Och än roligare blev det när Samuel uppskattade att han kände det! Bebisen rör ju på sig ibland, men inte så ofta och när han/hon/den/det väl gör det, så är det inte speciellt länge. Men nu fick han känna! Wei!!!

25 september

Mycket har hänt.. Det började redan i förra veckan när jag var tvungen att byta tid hos barnmorskan.. Det gick inte så bra... Efter att ha sagt att jag inte kan på fredag kl 13.30 för att jag jobbar på Orust hela dagen, ifrågasatte de om jag inte kunde gå ifrån.. Då behöver jag vara "ifrån" 2 timmar.. Skulle inte tro det, va.. Nej, det går ju inte... De kunde ge mig en tid med Carin, men jag är inte så nöjd med henne.. "Vi har tid 8.30, 9.30 eller 10.30" "Jag kan inte på förmiddagar.." "Hur hade du då tänkt att du skulle klara det här?!" "Jag kan inte på förmiddagar, för jag jobbar och börjar oftast 8.00.. Jag har jättesvårt att ta ledigt på förmiddagarna, men eftermiddagarna kan jag alltid lösa genom att ringa kontoret och säga att jag inte kan just denna eftermiddag, för att jag ska på läkarbesök..!" Jag fick efter många om och men tid på tisdag 15.30 ist...
HA!!!
Fick en "ny" barnmorska (i väntan på Marit); Susanne... Vi pratade lite om våra funderingar och frågor och sen skulle hon lyssna på hjärtljudet.. Det var inte en sån stor grej för oss, för vi har ju fått låna ett angelsound från Linda och efter veckor av letande hittade jag hjärtljuden dagen innan... Så det vi var inte så imponerade. Susanne verkade nästan lite besviken över att vi inte reagerade starkare.. Vi hade visst båda övervägt att berätta att vi redan hört hjärtljuden.. Men vi hoppade det.. Däremot så kände jag bebisen! När vi lyssnade på hjärtljudet så sa hon samtidigt som jag kände något i magen att "nu rör den på sig".
Och det kände jag!
Sen blev jag lite fundersam om jag verligen känner bebisen eller om jag bara inbillar mig... Jag känner ju av den titt som tätt nu.. Eller?! I torsdags natt låg jag och kände på magen och kände hur det rörde sig därinne... Eller var det bara inbillning?! Funderade på att dra ner Samuels hand och låta honom känna med... Dagen efter på mötet, så kände jag den ganska mycket... Snudd på att den skulle ta sig ur magen.. Skulle inte förvåna mig om det egentligen är Alien 5 som ligger därinne och gottar till sig! Skitunge är vad det är iaf=) Men en välkommen sådan!
Igår kväll låg jag och kände noga efter ifall han/hon/den/det skulle börja röra på sig. Hade fått tillåtelse av Samuel att rycka hans hand! Får passa på när man kan=)

torsdag 16 september 2010

14 september

Veckan har inte varit den bästa- bebismässigt... Vi var på ultraljud i idag, men vi var så missnöjda båda två... För det första fick vi se en ryggrad coh ett kranie.. Visst var det härligt att se vår bebis och se den röra på sig. Så att den verkligen finns... För att få den att ändra plats och inte ligga med ryggen uppåt, så satte barnmorskan igång att putta, ganska hårdhänt, på magen med ultraljudsapparaten.. Inte alls bekvämt. Jag har inte mått speciellt illa under tidigare delar av graviditeten, men just nu, mådde jag skit... "Nu sprakar den på din urinblåsa." Ja, jag känner ingenting.. Till slut fick hon ungen att vända på sig. Det bästa var att vi fick se vår lilla blyga bebis med handen för ansiktet, fick se den med tummen i mun och lekandes med sina fötter! Vissa vinklar fick vi bara se kraniet och det var ganska groteskt... Men stundvis kom det lilla huvudet fram. Nu är det iaf beräknat på riktigt att vi får bebis 19 februari.. Alltså är vi 17+4. Gött att veta. Så kan vi räkna från och med nu! På väg hem mådde jag pyton.. Vi var båda missnöjda med ultraljudet. Men alla har pratat så mycket om det och verkligen satt upp det på en piedestal.. Vi hade ju vårt första för ett par veckor sedan. Och det var det som var det bästa.. Det var då det blev verkligt, Nu har vi visserligen en bebis i magen, men samtidigt så var det inte som vi trodde... Som sagt; skönt att se att det verkligen fanns någon därinne... Leker med sina fötter... Håller handen vid huvudet..

lördag 11 september 2010

11 september, fortfarande..

Okej.. Jag har hört talas om att de första sparkarna ska kännas som fjärilar i magen. Men var fan är fjärilarna?! Har ungen käkat upp dem?! Jag har haft kramper i magen hela dan, så fjärilar skulle jag inte säga, snarare elefanter! Mindre roligt med kramperna.. Hoppas snart att sparkarna kommer igång, så man kan känna lite!

11 september

Snart har jag gått halva tiden! Helt sanslöst hur fort det går. I morse var första gången som Samuel verkligen kände hur hård magen blivit. Jag har ju känt det ett tag, men han har inte riktigt kunnat känna det. Men nu så! Den petar t.o.m. ut en bit! Men det är inte så konstigt. Ungen är ju 17-18 cm! Jag blev, helt ärligt, förvånad över hårdheten på magen. Magen är stenhård..! Får kanske testa att höra hjärtljud igen.. Jag har ju inte hört dem alls... Kämpar för att höra några, men det vill sig inte... Drömde för någon natt sen att bebisen sparkade hur mycket som helst, men jag har inte känt något alls.. Var fan är fjärilarna?! Men jag får väl vänta... På tisdag ska vi på ultraljud! Skulle dit i tisdags, men jag jobbade i Lysekil, så det var lite svårt att hinna till Stenungsund och tillbaka igen på 45 minuter... Så jag ändrade tid. Så på tisdag får vi se vårt lilla mirakel igen! Spännande, spännande!! Undrar om den fortfarande ser ut som en anka?!

torsdag 2 september 2010

2 spetember

Magen växer och jag blir tröttare. Mest trött på jobbet. Frågan är hur länge till jag klarar det... Skulle på UL på onsdag, men då ska jag visst till Lysekil, så det går ju inte. Fick ändra tid. Det är dock jobbigt.. Men nu har jag fått 6 dagar framåt. Den 14:e.. kl.18.00, så det ska väl inte vara några problem?! Men, men.. Då hamnar jag väl i Pajala den veckan... Men allt är inte bara negativt... Jag sover som en stock. Somnar jättelätt och sover gott, tills jag blir pinknödig eller klockan ringer... Det var något jag skulle skriva om, men jag har glömt var det var.. det måste vara något som hände i går, för det var då jag skulle skriva om det... Hm... Vaden!! Så var det ja... Jag skulle ju skriva om de småkramper jag har fått i ett par veckor nu. I måndags natt fick jag en riktigt skitstor kramp! vacknade med ett ryck och hela vaden knöt sig.. Slängde undan täcket och ställde mig upp, men det hjälpte knappt... Krampen släppte, men jag fick gå och halta hela tisdagen... Det har fortfarande inte släppt helt. Så jag går med en ömmande knuta i vaden. Hoppas jag får undvika sådana kramper hädanefter...