19 oktober

Är det bara jag som har mysko tankar och ideér?! Kan komma på mig själv att tänka att Samuel ska lämna mig.. Fast jag egentligen vet att han inte kommer göra det. Men tankarna kommer likt förbannat upp... Tankar snurrar runt.. Han tar inte på magen tillräckligt mycket för att vara glad att det finns en bebis därinne.. Han pratar inte om bebisen speciellt mycket.. Eller gör han det?! Vad är egentligen mycket? Allt är ju relativt! Men kan min förväntan vara för stor? Allt kompenseras på nått sätt vid de gånger han verkligen tar och kelar med magen.. I det stora hela så är det ju mer värt med en rejäl mys i veckan än massa småkel.. Kvalitét över kvantitet... Fast jag har ju satt mycket på en piedestal.. kanske även detta.. Det är ju automatiskt svårare för Samuel att mysa med magen.. Jag har ju den med mig jämt... Det är ju jag som jämt känner när han/hon rör sig.. Eller när det är sparkar på gång eller när det liggs snett... Det kan ju faktiskt vara så att han känner att han går miste om något stort... Hoppas att tankarna iaf är övergående...