30 juli

Var ett tag sen jag var inne och skrev.. Har ju faktiskt haft semester=) Första delen av semestern började i princip av att jag mådde rövilla och fick sätta in en spann i sovrummet. Bara utifall att, men ändå! Så jag hade en vackert grön spann vid sängen=) Vi åkte ner till Skåne för att fira pappas 60-årsdag. Det var gött att få komma ner. Jag mår nog allt lite bättre när jag får träffa min goingar och bara vara... Hade lite partyparty hos Gustav och Zabina. Åsa fick se bilden på "ankan". Vi hade ett litet prat och jag frågade henne hur mycket hon ville att jag skulle prata om det. Hon ville veta allt! Det känns så bra att veta! Zabina däremot fattade ingenting.. Trots att hon fick se UL-bilden... Mamma har börjat fatta lite mer. Varken hon eller Emil var dock direkt intresserade av att se bilden...Det var lite jobbigt faktiskt. Men mamma hade köpt en tröja på marknaden. en svart t-shirt med tryck längst ner. "Baby på väg" och en stork... Fräck! Lite stor bara, så det får nog bli pyjamas=) Annars rullare livet på.. Jobbigt bara att inte längre veta vilken vecka man är i... Ena dan är jag i 10:e, nästa den 8:e... Jaja.. Jag får väl vara nöjd så länge ungen behagar att komma ut i rätt ände och i fullt format...

13 juli

Yr... Jag är yr jämt. Kan vara värmen.. Runt 30 grader varje dag. Jag är så glad att jag inte är höggravid just nu! Eller att jag, som Linda, ska få min bebis på sommaren. Tänk att ha en nyfödd i denna värmen! Fy fan... Nej, jag är, med facit i hand, jävligt nöjd med att få i februari... Går hellre med en bebis i snö och iskallt och lkan lägga filtar på, än att försöka hålla barnet kallt för att det är en helvetessommar med 35 grader i skuggan... Iaf.. Var och kollade på kakel i går och fick i princip hela badrummet klart! Ska tillbaka idag och prata om lösningar med kakelkillen. Sen kan lille knatte komma!

Går omkring och är lite halvirriterad...

Har sett 2 stycken gravidmagar nu, där det syns redan i 10:e veckan. Jag är i 10:e veckan, men det syns knappt!!!

Kan vara för att jag har putmage från början... Men, jag har faktiskt gått ner en hel del sen jag blev gravid... Utan att ha mått dåligt och spytt till höger och vänster...

5 kg har åtminstone försvunnit.. Jag kan själv se att det försvunnit lite kilo. Halsen har blivit mindre och även kärlekshandtagen har minskat. Men jag behöver inte oroa mig. De kommer tillbaka! =)

Berättade i helgen för Världens bästa Åsa och Henke..

De tog det lite som jag trodde. Henke blev glad och det var i precis rättan tid jag sa det i, för han hade mått kasst den kvällen och sen kom detta och då blev han glad igen! =) Åsa däremot... Jag berättade efter ridturen på förmiddagen.. Ja, hennes reaktion hade jag ju också förväntat mig... Hon blev väldigt tillbakadragen men sa helt ärligt att hon åtminstone inte behövde låtsas med mig... Hon var glad för min skull, men kunde inte visa det och jag vet ju varför... Har man testat så länge som hon och Martin har och inte får något och hela tiden hör alla andra bli gravida och sedan säga att "det blir snart din tur"... Inte skoj... Men jag skickade iväg pojkarna själva och stannade med henne efter ridturen och när de åkt bröt hon ihop... Samtidigt ville jag att hon skulle veta varför jag inte väntade tills dagen efter och berättade för henne. Vi har två andra kompisar... Jag tycker att de har betett sig riktigt illa.. Den ena berättade inte alls utan lät en annan prata om graviditeten under en träff... Sen tittar hon på mig och säger "du vet väl?"... Den andre hade pratat mycket med mig om att de försökte skaffa barn. Sen berättar hon genom att ta oss alla fyra och säga utanbför sin dörr; "bli inte rädda nu" och så stod där en barnvagn och en spjälsäng... Det är även samma två som sitter och säger till Åsa att "din tur kommer nån gång", när inte jag är i rummet... Jag ville inte att det skulle bli så... Eftersom jag och Åsa håller ihop hela kvällen hade hon ju undrat varför jag bara drack cola eller vatten... Vad skulle jag då säga? "Du vet väl...?" eller "Bli inte rädd nu, men..." Nej, det ska vara schysst... Sen ville jag verkligen inte gnugga det i ögonen på henne... Så jag sa helt sonika ingenting förren hon själv tog upp det.. Och hon var redo att prata om det vid 22-tiden.. Känns bra att vi har det förhållandet att man inte alltid behöver prata om allt, utan att det räcker med att "veta" hur den andre är... Sen hoppas jag ju på att hon får en knatte snart, så att vi får barn ganska nära inpå! =)