14 januari

2hg... Så mycket hade jag gått upp sen sist... 3½ vecka sen... "Det var ju inte så länge sen du var här, du behöver inte väga dig.." Nej, men jag vill! För att veta hur många kilo julen gav mig! Jag var inställd på typ 2 kg minst! Men det var långt ifrån! 2hg!! Av dessa 7,7 kg jag nu gått upp, så ligger nu bebisen på ca 2,5 kg, moderkaka/livmoder/fostervatten ca 2 kg, bröstkörtlarpå ca 380g och blodet på ca 1,3 kg. Alltså har jag ca 1,5 kg viktuppgång på mig själv.. Jag har med andra ord gått ner i vikt över jul! Woho!!! När vi var nästan klara och Marit konstaterat att huvudet ligger neråt, inte 100% fixerat, men ruckbart och att hjärtat slår som det ska, frågade hon om det var något annat vi tänkt på.. Både jag och Samuel hade i princip suttit som på nålar, för hon hade sagt förra gången att hon skulle göra ett ultraljud denna gången.. Så jag frågade lite försynt om det inte blev nått ultraljud... Självklart kunde hon göra det! Så in med maskinen och på med klet. Och då fick vi se vår lilla pluttiskutt! Eller.. Se och se.. Det var ju inte riktigt som sist, om man säger så... Denna gången tog huvudet upp hela skärmen... Sanslöst hur mycket den har växt! Men det var skoj att få se knatte igen=) Snart får vi träffa han/hon i verkligheten!

Inte för att vara sån, men ska den komma på en helg, så har den inte många att välja mellan... Nu i helgen blir det skåne, nästa helg är Samuel borta på lördagen och helgen därefter är det vinterting och det ska vi ju med på! Kanske blir att den väljer att födas på Borås sjukhus?! Helgen därefter är ju deadline, så.. Men den kommer väl den vill.. Sånt kan ju inte jag bestämma... Tyvärr=) Huvudsaken är att Samuel är hemma och kan vara med! Sen struntar jag i när han/hon väljer att komma... Ut ska den iaf...

Jag och Marit satt och pratade om att klippa upp och att spricka i underlivet och Samuel blev blekare och blekare.. Frågan är om han kommer att fixa förlossningen eller inte.. Kanske dags att kontakta betson=)

21 december

Hur lyckas folk gå på dass?! Det är 2 månader kvar och jag har redan probelm med toabesöken.. Inte det att de är ofta (vilket är ganska irriterande...) utan det faktum att en mage är i vägen när jag ska torka mig.. Frågade Samuel i går när han ska börja "torra mig i baken". Han var ärlig; Aldrig... Jag tror inte att det hade varit en positiv sak för vårt förhållande... =)

Var på BVC igår. Vi får ju välja vilket BVC vi ska ha... Vårdcentalen kändes bra, för de hade uthyrning av bilbarnstol de första 9 månaderna.. Men varken jag eller Samuel har vårdcentralen, så på nått sätt känns det bättre att ha den lille på läkarhuset... Så jag var tvungen att checka läget..

Efter att ha pratat med barnmorskan så kändes det mycket lättare att välja BVC.. Det blir läkarhuset! Inte lika stort och samma möjligheter som vårdcentralen... Så det blir till att hyra stol de första 9 månaderna..!

Var inte på Lekia och kollade vad stolarna kostade där.. 1800:- för första stolen.. Känns bra att kunna hyra för 400:- istället! Spara in 1400:-... Då kan vi lägga extra mycket på stol nr.2..

Idag var vi på MVC.. 7,5 kg har jag gått upp sen inskrivningen... Det ska jag väl ändå vara nöjd med, men det känns lite jobbigt att ha gått upp 7,5 kg på 21 veckor... Och Samuel har inte gått upp nått... Vi skulle ju dela på det här...

8,5 kg ska man räkna med efter 30 veckor... Så jag ligger ju 1 kg minus.. Var tacksam! När jag är så där less på att jag gått upp så mycket så finns ju inte i mina beräkningar att jag har en bebis på ca 1,5 kg och 2 kg fostervatten/moderkaka/livmoder, 400 g extra tuttar och 1,5 kg extra blod... Det är inte så värst mycket med 7,5 kg i slutändan...

Nej , nu tänker jag lägga mig i soffan och tycka synd om mig själv...

26 november

MVC idag. Glömde visst av hälften som jag skulle göra, men får väl säga att jag glömde ta morgonpinket... Kanske går lika bra med förmiddagspinket?! =) Men!! Jag har tagit lite bilder idag.. Så att jag kan dela med mig av min "lilla" mage.

2 november igen..

Var hos Barnmorskan idag.. Fick träffa Marit denna gången! Mätte magen och lyssnade på hjärtljudet. Även lite vikt och blodsocker och sånt. Allt såg bra ut. Jag har gått upp 2 kg sen inskrivningen. Och det var ju typ 3 månader sen! Samuel var faktiskt stolt över det.. Fick veta att mitt levervärde låg på 128. Studenten, som var med, sa det lite i en andning och lät väldigt förvånad... Måste erkänna att jag blev lite orolig... De flesta låg visst runt 25... Men!! 128 var helt perfekt värde. Det var därför hon varit så förvånad! Men sen mår jag ju oförskämt bra också! Pigg och kry och glad och positiv=) Magen växte som den skulle och den lille lät bra. Allt var toppen! Förutom mina stackars revben.. Allt inne i mig töjer ut revbenen, så jag har så jädrans ont i dem... Men det känns ganska logiskt.. Men nu är det bara 3½ månad kvar! 24v 3 d... Snart, snart..

1 juli

Var på MVC i dag. Inskrivningssamtal.. Skulle få träffa en barnmorska, men när de fråga en klämcheck brutta, så var det inte hon vi skulle träffa. Synd tänkte jag.. Vi fick istället "Jenny". Hon kan inte ha varit mycket äldre än jag... Men, men. Man får väl den man får. Det visade sig sen att hon bara var extrainsatt och vi skulle få någon annan. Då blev jag lite glad, faktiskt... Vi skulle få "Marit". Jag hade velat ha henne som vi träffade först. Men, men.. Då säger Samuel; Hon som satt i telefon? JA!!! Vi fick den klämchecka bruttan! Fick reda på sen att hon är bra!. Jag vill ju ha någon som vet hur det går till inte bara i teorin, utan även i praktiken... Det som skedde idag var i princip bara prata lite om det vi hade funderat runt. Eftersom jag är förstföderska, så är det ju lite... Före pratet tog jag kapillärt blodprov och efter pratet blev det venöst blodprov. Jag vet ju vart jag vill att de ska ta, men vänster arm är visst inte den bästa att ta blodprov i. Det letades lite med nålen inne i armen och Samuel vankade av och an och verkade riktigt besvärad. "Nä. Men.. åh.. Men Lisa, titta inte då!" Självklart var jag tvungen att titta!! När hon sen bytte arm, så gick det på ett kick. Väl därifrån, så var väl Samuel lite vimmelkantig... Han kommer att bli en i statistiken av de blivande pappor som svimmar vid förlossningen!

28 juni

Martin fick reda på det i fredags. Han blev alldeles tårögd och rörd... "Nämen... åh.. Kom hit..." kram, kram... Sen fick jag inte bära något.. Jag verkar visst vara handikappad.. Eller.. Det är ju egentligen inte så långt ifrån.. Översexuell, lättretlig, överkänslig... Det är bara tre ord som beskriver mig just nu.. En jobbig sak är dock att bröstvårtorna ömmar. Att få dem styva vid en "tändning" är väl en sak. Men tänk dig det, gånger tre och i två timmar..! AJ! Det gör så förbannat ont... Men på orsdag ska vi till MVC.. Det ska bli skojigt!