21 mars

Har funderat lite på graviditeten... Den har ju inte varit riktigt som alla andras...

Följande är vad jag har hört om graviditeter;

* Man kräks de första månaderna

Jag kräktes inte en endaste liten gång på hela tiden.. Försökte verkligen.. Men det kom inget. Jag kände mig lite lurad på spyorna, men även de 2 dagarna jag mådde lite illa på så kom inte minsta lilla kräk.

* Man mår illa

Ja, 2 dagar gjorde jag det ju... Trött, men inte illamående...

* Man får cravings (Man måste visst säga så och inte "beroende")

Jag fick ett behov av att ha ett behov... Ena dan kunde det vara choklad, för att nästa dag vara bubbelvatten. I början var det mjukglass. Varje vaken stund ville jag ha mjukglass.. Det är inte svårt att få tag i mjukglass i juni-juli... Men det tog 3 veckor innan jag fick en mjukglass.. Och då var den inte ens god.. Då gick jag över till att vilja ha coca-cola... Tills dess jag fick cola och kände att jag lika gärna hade kunnat dricka vatten. En dag hade jag ett behov av choklad. Vi hade bara mörk hemma, så då fick det vara. Då var jag inte så sugen på choklad helt plötsligt...

* Man orkar inte göra något hemma

Diska, städa, laga mat, tvätta, planera, pyssla, handla, åka iväg... (vågade dock inte ge mig i väg på promenad, då det var isigt och jag redan drattat på magen en gång...)

* Man vill boa in sig

Man ska städa, kategorisera cd-skivor, måla om, organisera, möblera om... Jag gjorde inte ett skit..! Lite skit i hörnet har väl ingen dött av?

* Som förstföderska tar det lång tid med förlossningen

Mm.. Hela 6h tog det ju allt som allt...

* Går förlossningen snabbt, spricker man mycket

Som sagt, 6h... Jag fick en liten sprickning som syddes med enstaka stygn bara för att...

* 3:e dagen känner man sig totalt värdelös och är i upplösningstillstånd

Jag tror att det var 3:e dagen jag var lite orolig för hur natten skulle gå, så då kom tårarna. Jag och Samuel hade knövlat ner oss båda i den där lilla sjukhussängen och bara myste. Ella låg i lådan på hjul och sov och mina tårar rann.. Men bara för en timme och för att jag var orolig över natten... Jag kände mig inte speciellt värdelös...

* När du lämnar BB känns det som om du snor barnet

Kanske när vi lämnar avdelningen! Nähä...

Kanske när vi lämnar sjukhuset?! Nähä..

Kanske när vi åker från sjukhusområdet?!! Nähä...

Men kanske när vi kommer hem?! Nähä... Inte det heller...

Nej, varken jag eller Samuel snodde Ella... Jag hade ju trots allt betalat för henne.. 41 veckor nykterhet + 6h förlossning..

* Man orkar inte med något besök de första dagarna(veckorna...)

Vi skulle ha 2 veckor utan besök.. Hmpf! Vi åkte ju direkt förbi hans mamma och pappa. Första veckan tror jag vi hade 4-5 besök. Inga problem! Man får väl ta att jag går ifrån 2-3 minuter lite då och då...

* Man får inte sova på nätterna

Första natten hemma som hon 5h i sträck... Visst... Nu när det gått en tid så kan vi ju säga att hon fått in lite rutin. Rutinen är att hon lägger sig när vi gör det, ca 22. Äter, rapar, somnar... Sen vaknar hon runt 2-snåret och äter, byter blöja, rapar, somnar... Nästa stopp är runt 6.. Ibland somnar hon om, ibland får vi gå upp.. Vid 2-3 tillfällen har jag fått sitta uppe med henne 1½h på natten innan hon somnat om.. Men på 3 veckor är inte 2-3 gånger mycket...

* Man blir så uppe i barnet att man glömmer bort sig själv

Glömmer och glömmer... Duschar när jag kan, borstar tänderna varje dag, gör mina knipövningar, deo oftast på förmiddagen, äter frukost o lunch om dagarna, sitter en stund vid datorn.. Njae. Kan inte säga att jag glömmer bort mig själv... Bara prioriterar lite=)

* Så länge man ammar, orkar man inte göra något annat

Storkok, handla, tvätta, städa, diska, damma, laga mat, promenader hit och dit, planering, betala räkningar, fixa bilder.. Jag skulle nog vilja säga att jag orkar med en hel del... Trots bristande sömn=)

Då kan vi nog summera det hela till; Jag är inte som alla andra!