14 juli

Var på läkarbesöket idag. Trodde bara att det var "gyndelen". Stoppa in fingrar och känna på livmodertappen och så. Samuel frågade om jag ville ha honom med. "jag följer ju med för din skull..." Det är så skoj att han vill vara med. Ja, jag tänkte; "Han kan allt se hur det går till, de där gynundersökningarna, när de stoppar in grejjor långt in i tjosan fräsan.." Och tur var väl det! För det var inte "bara" stoppa in två fingrar och känna så att allt stod rätt till. Nej, helt plötsligt ska det tas ett vaginalt ultraljud för att kolla bebisen!!! När ultraljudsmojängen kom fram tänkte jag; Det är som en dildo... Det var det inte... Men det gick över väldigt snabbt. För helt plötsligt fick vi se vårt lilla mirakel på skärmen... "Ser ni hjärtat som slår?" Det gjorde vi... Det var riktigt kul att se att det fanns någon där.. Samuel tog min hand och vi bara tittade stort.. Vår lilla bebis...Läkaren tog en bild och mätte bebisen och frågade om vi ville ha en bild. Självklart vill vi det! Han kollade runt och vi fick bekräftat att det bara fanns en. Ganska skönt att starta med en knatte... Så vi kom från läkarbesöket med en bild på vår lilla Anka... Det har varit så skönt att få denna bild. Jag skickade ett mms till min mamma med en gång och skrev att det var en bild på hennes barnbarn och frågade om det var lättare att tro nu.. Fick ett ord till svar; tack... Det har egentligen bara varit teoretiskt hittills. Jag har haft nått hormon som gör att det blir två streck på pissestickan istället för ett... Men nu, när vi verkligen har sett den och sett hjärtat slå och sett att den rör på sig, så är det praktiskt.. NU har jag verkligen en bebis i magen...